IES rektor om debatten rörande friskolor

I snart elva år har jag arbetat inom Internationella Engelska Skolan - IES. Först som lärare och de senaste 2,5 åren som rektor. Under alla dessa år har jag följt debatten om skolan i Sverige och framförallt den gällande friskolor. Det är en intressant debatt som lyfter viktiga frågor men nu känner att jag måste lägga fram min bild från en av alla många friskolor i Sverige för att bredda debatten.

Min skola inhyser årskurs 3-6 med fyra klasser i varje årskurs, sammanlagt 488 elever. Varje år välkomnar min personal och jag 112 nya fantastiska elever i årskurs 3. Våra elever kommer från hela Göteborg med kranskommuner och talar sammanlagt 45 olika språk från hela världen. Vi har de senaste sex åren investerat hårt arbete och resurser för att lyfta våra elever, tillgodose behov och utvecklas som skola. Det är med stolthet jag ser min personal kämpa i sitt dagliga arbete och våra elever och vårdnadshavare kämpa ännu hårdare.

En kritik som ofta i debatten riktas mot friskolor är bristen på stöd som kräver resurser, framförallt eftersom vi “har ett elevunderlag som inte kräver något extra”. “Friskolor väljer sina elever, och väljer endast de bästa!” Att läsa påståenden som dessa gör mig besviken. Inte för min egen skull, utan framför allt för min personals. Vårt elevunderlag har varit detsamma i många år. Förstå mig rätt, mina elever är fantastiska på alla sätt och vis, men behovet av stöd och individuella anpassningar är det inte någon brist på. Varje dag har jag ett team som sliter för våra elever, precis som all personal på skolor i Sverige gör. Deras insatser ska inte förminskas.

Låt mig berätta om min skola, min stolthet, som är mer eller mindre mitt liv. Vi kan och vill inte välja några andra elever än just de elever vi har - och vi har kö till skolan. Först i kön är först in. Enkelt. Vi kan inte på något sätt avgöra en elevs akademiska och sociala styrkor baserat på en köplats. Har någon i skolan ens tid och energi för att sitta och “sålla” elever? Det har i alla fall inte jag.

Resurser är en annan viktig aspekt vi ej får förbise. Ekonomi är en del av rektorsuppdraget och att få budgeten att gå ihop. Det gäller för alla rektorer. Våra elever ska få sina behov tillgodosedda efter vår bästa möjliga förmåga. Just nu på skolan har jag följande personal förutom mina ordinarie lärare, fritidspedagoger, elevhälsoteam : en specialpedagog per årskurs, en socialpedagog per årskurs, en stödlärare i åk 3, en svenska och en svenska som andraspråkslärare per årskurs, en extra matematiklärare i åk 4 och 5 som stöttar elever med åtgärdsprogram, en lärare som arbetar med extra matematik i åk 6, en heltidsanställd vikarie som eleverna känner samt sju stycken elevassistenter som arbetar heltid med enskilda elever. Mina ämneslärare undervisar 4 klasser i en årskurs, just för att kunna fokusera på “sina” elever och deras kunskapsutveckling. Ingen kan komma och säga att vi inte har elever med särskilda behov eller att vi inte gör något för att stötta dessa elever.

Lyckas vi alltid nå fram till varje individ akademiskt och socialt? Nej, tyvärr inte med varenda en. Det gör väldigt få skolor, det är så verkligheten ser ut. Däremot ger vi aldrig upp. Varje dag gör vi allt vi kan för att stötta våra elever och hjälpa dem att utvecklas akademiskt och socialt. Vi har som mål att alla elever ska kunna utvecklas utifrån deras nivå, något annat är ett svek, inte bara mot eleven utan mot samhället i stort.

Min personal är en envis grupp människor som aldrig ger upp, trots motgångar och utmaningar. Jag är stolt, stolt över att vara rektor över en skola som kämpar för sina elever. Stolt över personalen som sliter sig i håret för att kunna möta olika behov, att kunna utmana en del och samtidigt kunna stötta alla de som behöver det. Stolt över att ta emot alla elever, från ofta utmanande förhållanden, och försöka lära dem allt vi kan.

Det jag kan läsa i debatten speglar inte min och min personals verklighet. Det gör ont i mitt hjärta att läsa påståenden som på något sätt säger att min personal inte skulle vara lika dedikerade eller har det lätt på grund av elevunderlaget. Min personal är vår styrka. Min personal brinner för det de gör och jag stöttar dem till varje pris. Våra elever är våra elever, varken bättre eller sämre än några andra. Vi kommer alltid kämpa för dem, deras utveckling och deras vardag i skolan. Oavsett bakgrund eller individuella behov.

Desiree Ekendahl, Principal IES Krokslätt, Göteborg

Artikeln publicerades i sin helhet i Göteborgs-Postens december 2020.

FacebookTwitterLinkedInPinterestShare