Förslagen ger mer pengar till dåliga skolor

Det är med förvåning vi tar del av förslagen i Björn Åstrands utredning. Förslagen går ut på att begränsa elevernas valfrihet, bygga ut en omfattande skolbyråkrati, straffa friskolor och premiera dåligt fungerande skolor, skriver vd:ar för friskolekoncerner.

Den i skolvärlden länge efterlängtade statliga utredning av för ökad likvärdighet i skolan blev en besvikelse.

Länge har det pågått en viktig debatt om segregation och bristande likvärdighet i skolan. Det är ett problem när elever på grund av faktorer de själva inte kan råda över får sämre förutsättningar att nå sina kunskapsmål och göra livsval. Den statliga utredning för ökad likvärdighet i skolan som Björn Åstrand överlämnat till regeringen skulle vara ett viktigt första steg för att öka likvärdigheten.

Så blev det inte. Till att börja med har utredningen misslyckats med sitt mest grundläggande uppdrag. I utredarens uppdrag ingick att titta på hur finansieringen tar hänsyn till elevers behov, skolors förutsättningar för en likvärdig utbildning och om resursskillnader påverkar kunskapsresultaten. Om det visar sig att resursskillnaderna behöver minska för att förbättra kunskapsresultaten så skulle åtgärder föreslås. Åstrand konstaterar själv att det inte går att visa att resursskillnaderna påverkar kunskapsresultaten men kommer trots det med en rad genomgripande förslag.

Ett av förslaget är att kommuner efter egen beräkning ska kunna göra avdrag på skolpengen för friskolor baserat på kostnader för skolplikt. Men kommunens myndighetskostnad ingår inte i beräkningsunderlaget för skolpengen i dag, detta efter ett förtydligande av Alliansregeringen 2010. När utredningen nu ändå föreslår ett sådant avdrag straffar man elever som väljer en friskola genom en lägre skolpeng. Det är ett grundskott mot likvärdigheten. Dessutom är det ett brott mot lika villkorsprincipen för huvudmännen. Om till exempel 10 procent av skolpengen skulle tas bort för friskolor går ekvationen inte ihop. Det skulle kunna leda till att 400 000 elever blir av med sina skolplatser.

Ytterligare ett huvudförslag är nya statliga myndigheter, en form av landsting för skolbyråkrater. Regionala skolmyndigheter med många uppdrag som bland annat ska ansvara för skolvalet och övervaka skolornas elevsammansättning. Det är uppenbart att detta skulle öka byråkratin och administrationen utan att ha någon positiv effekt på undervisningens kvalitet.

Förslaget om elevsammansättning avspeglar också ett synsätt där likvärdighet ses som synonymt med en likartad elevsammansättning. Vi vänder oss mot en sådan syn, som dessutom strider mot läroplanens uttolkning av begreppet likvärdighet. Frågan om likvärdighet måste ta sin utgångspunkt i det kompensatoriska uppdraget och elevens behov. Kunskapsresultaten styrs inte av en naturlag om hur elevsammansättningen ser ut, utan av vilka insatser som görs för att nå desamma. Att dessutom åtgärderna för att öka blandningen av elever ska vara regionaliserad får anses högst tveksamt ur ett likvärdighetsperspektiv.

Som ett instrument för de regionala myndigheterna att skapa en större blandning av elever vill utredningen förbjuda dagens köer och istället låta lotten kunna avgöra. Även det är feltänkt. Forskning visar att lottning riskerar att få människor att känna uppgivenhet och maktlöshet när den egna handlingen inte kan påverka ens utfall.

Ett system där en elev mot sin vilja, genom lottning, används för att reglera socioekonomiska faktorer riskerar att undergräva drivkrafterna för att anstränga sig i skolan. Vi ifrågasätter starkt legitimiteten i ett system som innebär att exempelvis barn till invandrare som bor i invandrartäta områden direkt eller indirekt hindras från att gå i skolor i andra områden.

Utgångspunkten kan inte vara att betrakta familjer som väljer skola som ett problem. Istället måste åtgärderna riktas mot de som inte väljer skola alls. Utredningens förslag om ett allmänt skolval är bra, men det behöver också genomföras i praktiken för att få effekt.

Ett generellt kvotsystem – där elever ges förtur – har dålig förankring hos allmänheten. I en Demoskop-undersökning genomförd tidigare i år, anser 57 procent av de tillfrågade att det är en dålig idé med kvoter, endast 17 procent är för. Samma undersökning visar att även lottning saknar stöd. 29 procent anser det är en bra idé för antagning till grundskolan, 44 procent att det är en dålig.

Fokus på elevers sociala bakgrund avspeglas också i utredningens förslag om hur resurser hårdare ska styras till vissa skolor. Självklart ska skolor i utsatta områden ha mer resurser, men så är det redan idag. Alla som arbetar inom skolans värld vet att rätt använda resurser är avgörande. Men när resurser inte kopplas till hur bra skolor faktiskt fungerar slår det fel. I praktiken betyder det att det kommer finnas ekonomiska incitament för att skolor ska fungera dåligt.

För oss är det tydligt att problemet för likvärdigheten inte är de populära skolorna med goda kunskapsresultat. Sverige har däremot alldeles för många dåliga skolor. Kvaliteten på många skolor i de så kallade utsatta områdena har dessutom utvecklats negativt. Många av dem drivs av kommunala huvudmän. Utredningen lämnar på detta område inga konkreta förslag. Vi törs lova att det inte kommer hjälpa att tvinga vissa elever att gå där och ge mer pengar till det som inte fungerar.

Varken i denna utredning eller i debatten i övrigt ses heller populära sökta friskolor som en del av lösningen. Vi vill vända på tankesättet. I den mån inte alla får plats i en skola bör huvudspåret vara att arbeta med hur skolan ska kunna utöka antalet platser. Men då krävs en översyn och effektivisering av vissa tillståndsprocesser.

Från friskolornas sida ser vi stora möjligheter att bryta segregationen och öka likvärdigheten i svensk skola utan att minska på valfriheten. Med dagens ordning får barn till välinformerade föräldrar en fördel mot andra barn. Så borde det inte vara. Genom att göra obligatoriskt skolval som en självklar del av föräldraskapet skulle mycket kunna förbättras. Detta i kombination med en hårdare inspektion där dåliga skolor antingen åtgärdas eller läggs ner skulle göra mycket för likvärdigheten i den svenska skolan. Det krävs inte en stor myndighetsreform för att åstadkomma detta, utan tydligt fokus på kunskap. Något annat har inte Sverige eller Sveriges elever tid att vänta på.

Ulla Hamilton
vd Friskolornas riksförbund
Anita Westerberg
vd Hudikskolan
Marcus Strömberg
vd AcadeMedia
Anna Sörelius Nordenborg
vd Internationella Engelska skolan
Fredrik Lindgren
vd Kunskapsskolan

Artikeln publicerades på SVDs debattsida 27 april.

FacebookTwitterLinkedInPinterestShare
You must consent to third-party cookies to view this content.You must consent to third-party cookies to view this content.