Nyheter | 2026 september 18
”Ingen klarar det här ensam – vi måste våga fråga”
Tidig upptäckt räddar liv när det gäller ätstörningar hos barn och unga. Den 24 september är Ms Mia Göransdotter Hammar, skolsköterskesamordnare på IES och ordförande i Riksföreningen för skolsköterskor, en av flera föreläsare på en digital konferens om ätstörningar. Hennes föreläsning handlar om Elevhälsans medicinska insats (EMI), samverkan och implementeringen av Socialstyrelsens nationella riktlinjer för ätstörningar.
Skolan och elevhälsan befinner sig i en unik position. Genom återkommande hälsobesök och en naturlig närvaro i elevernas vardag möter de barn och unga under hela deras uppväxt. Men med den positionen följer också ett stort ansvar.
– Tidig upptäckt får verklig betydelse först när det finns tydliga vägar vidare till bedömning, stöd och behandling. Barn och unga ska inte behöva hamna mellan våra olika verksamheter, säger Ms Göransdotter Hammar.
EMI:s roll: Upptäcka, stödja – inte behandla
Gällande implementeringen av de nationella riktlinjerna för ätstörningar lyfter Ms Göransdotter Hammar fram viktiga gränsdragningar. EMI:s huvuduppdrag ligger i det hälsofrämjande och förebyggande arbetet samt i tidig upptäckt – inte i att bedriva ätstörningsbehandling.
– Vår styrka ligger i kontinuiteten och möjligheten att upptäcka förändringar över tid. Men för att riktlinjerna ska få verklig effekt behöver det vara tydligt vad vi ska göra när vi känner oro och vart eleven ska hänvisas. Vårdvägar och ansvarsfördelning ser olika ut i landet och kan vara otydliga, förklarar Ms Göransdotter Hammar.
Det förebyggande arbetet handlar också om hur vuxna i skolan uttrycker sig.
– Skolsköterskan väger och mäter barn och unga och det innebär ett ansvar. Fokus behöver ligga på hälsa, mående, funktion och utveckling – inte på att värdera en kropp eller en siffra på vågen.
Det osynliga pusslet: Hela skolan behövs
Att upptäcka en elev som mår dåligt är sällan en enmansshow. Ofta är det många små tecken som tillsammans bildar ett mönster. En lärare kan märka att koncentrationen sviker, idrottsläraren ser förändringar kring träning, måltidspersonalen uppmärksammar att lunchen hoppas över och mentorn ser att eleven drar sig undan.
En stor del av skolsköterskans arbete sker också bakom kulisserna på grund av sekretess. Det handlar om att koordinera stöd med vårdnadshavare, BUP, barnmedicin, ätstörningsenheter och övriga elevhälsoteamet – samtidigt som skolsituationen måste anpassas.
– En särskild utmaning uppstår när vårdnadshavaren blir budbärare mellan specialistvården och skolan. Då kan förväntningar lätt misstolkas. Det är till exempel inte EMI:s uppdrag att fungera som matstöd i skolan. Här behöver verksamheterna prata direkt med varandra, till exempel genom ett SIP-möte (samordnad individuell plan). Det minskar belastningen på familjen och skapar trygghet.
Betydelsen av att förstå ARFID
Ätstörningar handlar inte alltid om fixering vid vikt eller kroppsideal. Det finns flera olika former av ätstörningar som vi behöver känna till. Ms Göransdotter Hammar understryker vikten av att känna till ARFID (Avoidant/Restrictive Food Intake Disorder / Undvikande och restriktiv ätstörning). Till skillnad från exempelvis anorexia eller bulimi drivs ARFID inte av kroppsmissnöje. Det kan istället handla om låg aptit, stark känslighet för smaker, lukter och konsistenser eller en rädsla för att sätta i halsen eller kräkas.
– Det är jätteviktigt att inte avfärda ett mycket selektivt ätande som att eleven bara är ”kräsen”. Skolsköterskan ska inte ställa diagnos, men vi ska uppmärksamma mönstret, se hur elevens hälsa påverkas och hjälpa eleven vidare till rätt bedömning.
Varför är det då så avgörande att lyfta fram dessa frågor på konferensen den 24 september? Svaret är enkelt: en ätstörning kan snabbt eskalera till ett livshotande tillstånd och kunskap räddar liv.
– För mig är budskapet enkelt: vi behöver inte diagnostisera och vi behöver inte ha alla svar. Men vi behöver våga reagera på det vi ser, våga fråga hur barnet har det och veta hur vi hjälper vidare. Och framför allt behöver vi bli bättre på att göra det tillsammans, avslutar Ms Göransdotter Hammar.
—----------
Konferensen är digital och öppen för alla, läs mer här.